Av Tom Griffiths.

I slutet av 2009 kommer världens regeringar att avgöra hur utvecklingsländernas skogar ska ingå i de globala ansträngningarna för att motverka klimatförändringarna som en del av ett nytt klimatavtal. Aktuella förhandlingar syftar till att uppnå enighet om de vilka som är de mest effektiva metoderna och incitamenten för att minska utsläppen från avskogning och för skogsdegradering (REDD), där länderna i Nord skulle betala länder i Syd för nationella skogsåtgärder. Ett förslag är att ge dem biståndspengar. Ett annat är att ge länderna i Syd rätt att sälja kol lagrat i skogen till aktörer i Nord för att möjliggöra för industrier att fortsätta förorena som vanligt genom ett globalt system för kolhandel. Det finns också förslag som kombinerar fondlösningar och marknadslösningar.

Parallellt med de globala klimatförhandlingarna har organisationer såsom Världsbanken och FN, samt givare som Norge initierat en rad stora internationella skogs- och klimatsatsningar för att stödja stater i utformningen av REDD-strategier och genomföra pilotprojekt. Givarna är pressade att ta fram snabba resultat och utvecklingsländernas regeringar kämpar för att säkra REDD-medel. Samtidigt har ett stort antal frivilliga REDD-initiativ initierats av miljöorganisationer, lokala myndigheter och kolfinansföretag som vill göra vinster på kol lagrat i regnskogarna.

Medan REDD-förslag och projekt påskyndas, betonar ursprungsbefolkningar, skogsrörelser och skogspolitiska experter att en effektiv och hållbar skogs- och klimatpolitik måste grundas på respekt för rättigheter och principen om fritt och informerat samtycke liksom krav på progressiva upplåtelseformer och styrelsereformer för skogssektorn. De varnar för att REDD, utan dessa förutsättningar, riskerar att leda till att skogslevande folk marginaliseras och att man misslyckas med att ta itu med de avskogningens bakomliggande orsaker.

Den här rapporten belyser det faktum att de befintliga mellanstatliga förslagen om REDD inte innehåller några tydliga åtaganden att ta itu med rättigheter och jämlikhetsfrågor trots att många regeringar kommit till insikt om att ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen måste konsulteras och deras rättigheter tas i beaktning. Det bör också noteras att även om nya internationella skogs- och klimatfonder, såsom UN-REDD programmet, har förbundit sig att upprätthålla FN: s deklaration om ursprungsfolks rättigheter och arbeta enligt en rättighetsbaserad strategi, verkar de ovilliga att villkora REDD-pengarna mot erkännande av rättigheter och de saknar effektiva system för tillsyn. En granskning av Världsbankens Forest Carbon Partnership Facility visar att dess regler om samråd med skogslevande folk inte har tillämpats eftersom tidiga insatser för att utveckla REDD hittills har misslyckats med att verkligen inkludera skogslevande folk.

Slutsatsen är att en business-as-usual syn på skogspolitiken inte får bli en strategi för att minska skogarnas klimatpåverkan. Regeringarnas förhandlare måste ta i beaktning de konstruktiva förslag som ursprungsfolk och det civila samhället har tagit fram. De måste också se till att ursprungsfolk och det civila samhället får en plats vid förhandlingsbordet i de internationella klimatförhandlingarna samt i skog- och klimatförhandlingar på nationell och lokal nivå. REDD-pengar måste villkoras mot erkännande av rättigheter och förbättrad skogsförvaltning och REDD-mekanismer måste innehålla verktyg för att övervaka genomförandet av dessa reformer.

Rapporten kan laddas ner i sin fullständiga engelska version från Forest Peoples Programme. Klicka här för att ladda ner.