REDD+ måste driva djupgående förändringar. REDD+ kräver breda institutionella reformer, såsom ägandereformer, decentralisering och korruptionskontroll. Dessa reformer kommer att möjliggöra ett avsteg från den riktning man är på väg i idag och involvera lokalsamhällen och de som brukar skogen i att utforma och implementera den politik som berör dem.

Styrmedel bör inte enbart beröra skogsbruket. Strategier för REDD+ måste inkludera styrmedel som sträcker sig utanför en snävt definierad skogssektor, t.ex. jordbruk och energi, och bättre koordinera sig med andra sektorer som sysslar med drivkrafter för avskogning som ligger utanför själva skogen.

Resultatbaserade betalningar är avgörande, men samtidigt begränsade. Betalningar baserade på resultat ger direkta incitament och kompenserar skogsägare och brukare. Men system som betalning för ekosystemtjänster beror på en rad förutsättningar såsom tydliga ägandeförhållanden, god och pålitlig tillgång på data om kol och transparens i styrningen. Dessa förutsättningar är ofta bristfälliga och tar tid att förändra. Det gör behövet av breda institutionella reformer än akutare.

Vi måste lära av det förflutna. Många ansatser till REDD+ som nu diskuteras liknar tidigare ansträngningar att bevara och förbättra bruket av skogen som ofta haft begränsad framgång. Att ta tidigare erfarenheter i beaktning förbättrar utsikterna för REDD+.

Nationella förutsättningar och osäkerhet måste tas med i beräkningarna. Länders olika förutsättningar kommer att ge upphov till många olika modeller för REDD+. Osäkerheter om det framtida globala REDD+-systemet, nationell beredskap och politiskt konsensus ställer krav på flexibilitet och stegvis implementering.

Rapporten är på engelska och kan laddas ner i sin helhet från CIFORs hemsida.