Under de senaste 300 åren har den globala skogsarealen minskat med 40 procent. Skogar har helt och hållet försvunnit i 25 länder. Ytterligare 29 länder är nära att gå samma öde till mötes, då dessa har mindre än tio procent av skogen kvar. Den omfattande minskningen av världens skogar innebär att skogen idag bidrar med 17 procent av de totala globala utsläppen av växthusgaser – lika mycket som hela transportsektorn.

Hela 96 procent av avskogningen i världen sker idag i områden med tropisk skog. Det är en trend som verkar fortsätta och kraftiga åtgärder krävs för att stoppa utvecklingen. Varje år minskar världens skogstäcke med 7,3 miljoner hektar. I den takten försvinner ett helt Sverige täckt av skog var sjätte år, och då främst i utvecklingsländer. Bruttoavskogningen (när inte ny- och återplantering räknats med) ligger på nästan det dubbla, cirka 13 miljoner hektar per år.

Skogen bidrar till att minska risken för allvarliga klimatförändringar genom att fånga upp och lagra koldioxid i vegetation och mark. När skogar avverkas och omvandlas till andra användningsområden, friges mycket av den lagrade koldioxiden samt andra växthusgaser och skogen kommer istället att bidra till klimatförändringarna. I diskussionen om att integrera skog i klimatdebatten är det viktigt att fokus ligger på att i första hand bevara den skog som finns idag, då planterad skog inte har samma kapacitet att lagra kol som naturskog. Som en extra bonus innebär bevarande av naturskog att jordens skenande förlust av biologisk mångfald kan hejdas.

Det är utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv betydligt mer kostnadseffektivt att bevara skogen för kollagring än att avverka den för kortsiktiga ekonomiska vinster. En halvering av skogsrelaterade utsläpp skulle innebära en global nettonytta värd 27 tusen miljarder (27 000 000 000 000) kronor mellan åren 2010 och 2200. Även om kostnaderna för att halvera utsläppen av växthusgaser från skog är betydande (till år 2030 beräknas kostnaden uppgå till mellan 124 och 240 miljarder kronor per år vilket ändå inte är mer än Sveriges totala budgetunderskott) skulle det ur ett världsekonomiskt perspektiv alltså vara lönsamt och mycket väl använda pengar. Ett ambitiösare mål som motsvarar en 90-procentig minskning skulle medföra en global besparing på hela 46 tusen miljarder kronor under samma period.

WWFs mål är att stoppa avskogningen av värdefulla skogsområden till år 2020. Ingen har ännu räknat på ett så ambitiöst mål, men bara genom att halvera avskogningen på tropiska breddgrader fram till 2030, skulle mer än 13 procent av den totala minskning som är nödvändig för att stabilisera koncentrationen av växthusgaser i atmosfären kunna uppnås. Dessutom till en betydligt lägre kostnad än om skogen skulle uteslutas ur detta arbete.

Skogarna på tropiska breddgrader är inte bara viktiga för att minska utsläppen av växthusgaser, de innehåller också cirka 40 procent av världens biologiska mångfald och förser oss med många andra ekosystemtjänster. Några exempel på viktiga ekosystemtjänster från skogen är livsmedel, rent vatten, skydd mot översvämningar, läkemedel och hinder mot sjukdomar såsom malaria. Avsaknaden av incitament för att bevara skogen kommer på sikt att innebära att en stor del av världens växt- och djurarter försvinner och därmed även resursbasen för miljontals människor bland ursprungsfolk och skogssamhällen som idag är beroende av skogen för sitt uppehälle.

Värdet av de ekosystemtjänster (inklusive klimatreglering) som försvinner under bara ett år beräknas uppgå till mellan 14 och 32 tusen miljarder kronor. Nettonyttan av att bevara världens skogar skulle med andra ord vara betydligt högre om även skogens förmåga att lagra koldioxid samt andra ekosystemtjänster räknades med i skogens värde.

Drivkrafterna bakom avskogning och degradering av skog är komplexa och sker på många olika plan. Sett ur ett juridiskt perspektiv är det ofta brist på effektiva lagar och regler (och genomförande av dessa) som ger skogsbolag möjlighet att tjäna snabba pengar på en avverkning. Sett ur ett ”markperspektiv” kan det vara en orättvis fördelning av pengar och makt som driver människor att utnyttja de möjligheter som står till buds för att överleva.

Sett ur ett kortsiktigt ekonomiskt perspektiv är det ofta mer lönsamt att avverka skogen än att bevara den. Det beror på att den som avverkar skogen inte behöver betala för alla de kostnader som en nedhuggen skog medför, de så kallade externa kostnaderna såsom skogens förmåga att lagra koldioxid. Det ger i många fall betydligt högre kortsiktiga vinster att avverka skogen och omvandla marken till exempelvis sojaproduktion än att driva ett ansvarsfullt skogsbruk. I kombination med svagt styre från regeringar och bristande kontroll över skogen utgör sådana incitament starka drivkrafter för avskogning.

Det finns idag en stor enighet om att inte låta världens medeltemperatur öka med mer än 2°C. För att nå detta mål måste utsläppen av växthusgaser minska kraftigt. Ingen enskild teknologi eller åtgärd för att rädda klimatet medför tillräckligt stora utsläppsminskningar för att hålla klimatförändringarna inom detta mål men bevarande av skog är den enskilda åtgärd som kan bidra till störst utsläppsminskningar med högst kostnadseffektivitet.

Om vi inte gör någonting nu kommer skogen att fortsätta bidra till utsläppen av koldioxid. Om vi istället ser till att skogen får stå kvar kommer den både att hjälpa oss att bromsa klimatförändringarna och bevara den biologiska mångfalden – dessutom till en kostnad som är lägre än för andra åtgärder.

Det vore förmätet av rika länder, som oftast redan förbrukat sina egna skogsresurser, att kräva att utvecklingsländerna, utan kompensation, ska bevara sina skogar. Vi har alla en del av ansvaret för att bevara världens skogar – liksom vi alla har något att tjäna på att bevara dem.

Klicka här för att ladda ner rapporten.