Martin Persson har publicerat en artikel om konkurrensen om mark i tropiska områden, mellan plantager för produktion av bioenergi och skogsbevarande. Artikeln publiceras i tidskriften Biological Conservation (doi:10.1016/j.biocon.2011.10.038).

Abstract:

Konkurrensen om land mellan tropiska bioenergi plantager och betalningar för kollagring i skog (t.ex. genom ett internationellt system för att minska utsläppen från avskogning och skogsdegradering, REDD+) modelleras med explicit rumslig data på lämpligheten hos råvara för biobränslen (oljepalm och sockerrör) och kolinnehåll i skoglig biomassa. Resultaten visar att ett pris på (att undvika) utsläpp av kol från avskogning på samma nivå som priset för utsläpp från fossila bränslen gör det olönsamt att avskoga till förmån för högproduktiva biobränslen på ca 60% av ytan med ständigt gröna tropiska skogar. För resterande 40% är avskogning fortfarande det mest lönsamma alternativet. Lönsamheten hos avskogning är tydligast för bioenergisystem från oljepalm i Latinamerika och Afrika, medan REDD+ gör avskogning för sockerrörsplantager olönsamt på 97% av ytan med ständigt gröna skogar. Resultaten är robusta för antaganden om potentiell avkastning och om man lägger till en "premie för biologisk mångfald" på utsläpp från förändrad markanvändning. Även om REDD+ kan spela en viktig roll för att bromsa förlusten av biologisk mångfald och minska kolutsläppen från tropisk avskogning på kort sikt är det riskabelt att på längre sikt förlita sig på ett system som värderar skogar enbart utifrån deras kapacitet att lagra kol. Det är viktigt att institutioner och regelverk som etableras som en del av förberedelserna för REDD+ är robusta i förhållande till framtida förändringar i incitamentsstrukturer som tropiska skogsländer kan möta t.ex. genom efterfrågan på biobränslen genererad genom klimatpolitik.