Sammanfattning:

Denna fallstudie har genomförts som en jämförelse mellan två olika markanvändnings strategier för att minska klimatförändringarna, med möjliga tillämpning inom Clean Development Mekanismer. Fördelarna med skogsplantering för kolbindning jämfört med för bioenergi produktion analyseras i kontexten av en ökande efterfrågan på el i byn Hosahalli, Karnataka, Indien. Ett alternativ är att öka den lokala biomassa elproduktionen, vilket kräver en ökad areal för biomassa plantage. Detta alternativ jämförs med fossilbränsle baserad elproduktion då området istället används för att producera trä för andra syften än energi och samtidigt binder kol i form av biomassa. De olika alternativen har jämförts med hjälp av PRO-COMAP modellen. Rangordningen av de olika alternativen varierar beroende på systemgränser och tidsperiod. Resultat visar att på kort sikt (30 år) är kolbindnings potentialen störst vid lång rotation plantagen, följt av plantagen av snabbväxande träd för energiproduktion. Bioenergi alternativet är dock att föredra om en långsiktig plan är fastställd. Snabbväxande skog som levererar virke för kortlivade icke-energiprodukter har lägst kolbindnings potential, såvida inte en stor del av träprodukterna används för energi energiändamål (ersätter fossila bränslen) efter att ha tjänat sina primära ändamål. Om de hanteras på ett hållbart sätt, kan alla dessa strategier bidra till en förbättring av den sociala och miljömässiga situationen i lokalsamhället.