En växande global befolkning och per capita-inkomst innebär en ökning av efterfrågan på livsmedel och ökat tryck på att expandera jordbruksmark. Jordbrukets expansion påverkar den biologiska mångfalden och leder till betydande utsläpp av koldioxid.

Stor uppmärksamhet har ägnats åt möjligheterna att öka tillgången på livsmedel och begränsa jordbrukets expansion genom högre avkastning på åkermark. Däremot har inte effektivitetsförbättringar i hela livsmedelskedjan och kostförändringar till mindre markkrävande livsmedel prövats i lika stor utsträckning. I denna studie presenteras modellbaserade scenarier av global användning av jordbruksmark år 2030 som grund för att undersöka potentialen för ökad livsmedelförsörjning baserad på minimerad markanvändning: (i) snabbare effektivitetsförbättringar av ”foder till livsmedel" i animaliska livsmedelsproduktion, (ii) minskat livsmedelsslöseri, och (iii) kostförändringar till förmån för vegetabiliska livsmedel och mindre markkrävande kött. Scenarierna är delvis baserade på prognoser om den globala livsmedelsproducerande jordbruket för 2030 gjorda av FNs jordbruks- och livsmedelsorganisation, FAO. Beräkningarna utfördes med hjälp av en fysisk modell av det globala livsmedels- och jordbruksystemet som beräknar den areal och grödor-/betesmarksproduktion som är nödvändig för en given nivå av livsmedelskonsumtion.

I referensscenariot - utvecklat för att stämma överrens med FAO:s prognoser – utökas den globala jordbruksarealen från dagens 5,1 miljarder hektar till 5,4 miljarder hektar år 2030. I ett scenario med snabbare men ändå möjlig tillväxt av boskapsproduktionen, minskar den globala användningen av jordbruksmark till 4,8 miljarder hektar. I ett tredje scenario som kombinerar högre produktivitetstillväxt med att kött från gris och/eller fjäderfä ersätter 20% av köttet från idisslare, minskar markanvändning ytterligare till 4,4 miljarder hektar. I ett fjärde scenario, främst tillämpadt på höginkomstregioner, som antar en mindre övergång till vegetarisk mat (25% minskning av köttkonsumtionen) och en något lägre andel livsmedelsavfall, minskar markanvändningen i dessa områden med ytterligare cirka 15%.